söndagen den 28:e augusti 2011

sensommarkvällar och tropiska nätter




Härliga sensommarkvällar, tända ljus och ett glas vin vid nya köksbordet. Fortfarande ingen ny färg på kökssoffan men men... 

onsdagen den 24:e augusti 2011

okejdå...


Jag är definitivt sist ut. Med höstinspirationen menar jag. Annars brukar även jag känna den där sortens myskänslor inför att byta ut de knalliga kuddöverdragen till sammet och dova färger. Att få köpa snygga höstkläder (finns ingen bättre säsong vad gäller kläder). Att köpa nya pennor och block. Osv.

Men i år. Gud så långt in det sitter. Ge mig juni vilken dag som helst och jag hoppar på. Sommaren rewind please. Jag vägrar acceptera faktum. Frukosten intas utomhus, i morse i 15 grader med iskalla ben under morgonrocken. Men nu fick jag lite feeling ändå. Hittade dessa vackra bilder från DAY Home. Här är ju murret totalt. Så jag beställde några sammetskuddar på en gång. Men vi väntar väl lite med hösten....?








tisdagen den 23:e augusti 2011

nature calling


I senaste Elle Decoration fastnade jag för Alejandro Sticottos hem i Buenos Aires. Glas, trä och träd. Underbart. Vilka bilder!





Samtliga bilder: foto: Ricardo Labougle, styling: Ana Cardinale

onsdagen den 17:e augusti 2011

nytt grepp kring släkttavlorna

jag har några oljemålningar i murriga nyanser och fläskiga guldramar som jag ärvt. Ingen av dem skulle kunna betala för en karibisk ö. Men de för minnen med sig och är ganska fina. Helt hopplösa att placera i ett rum utan att skapa museei-känsla. Men se här har man antingen skippat guldramarna och/eller arrangerat dem på ett okonventionellt sätt. Och det funkar. Väldigt bra.

Foto: Sköna Hem

Foto: Living Etc.

Foto: Marie Claire Maison

måndagen den 15:e augusti 2011

slår ett slag för slagbord

Foto: Byggfabriken

Slagbord. Helt plötsligt ser jag dem överallt. De har levt lite i skymundan de senaste åren. Kanske står de i källaren och väntar på att ägarna ska tröttna på det vita Ikea Norden bordet. Precis som mitt slagbord. Och dagen då det ska resa sig som fågel fenix ur askan närmar sig. För jag är trött på det vita Norden bordet. Det är så stort. Och det är ju bra när vi är många. Slagbordet är ju något mer opraktiskt. Men vilken känsla. Det blankslitna träet. Patinan. Känslan av att slå i andra ben, av trä, kanske är lite mindre skön. Men det är ju snyggt.

Foto: Plaza Interiör

Foto: Plaza Interiör

Foto: Plaza Interiör

söndagen den 14:e augusti 2011

oooh kräftor






Jag älskar kräftor. Bilderna är från Smålandssemestern. I går när jag lagt lilla bestämde jag mig för att förgylla lördagskvällen med att ha lite kräftskiva själv framför en film. Det var inte alls lika gott som det brukar vara. Därav kan jag dra slutsatsen att kräftor ska ätas i sällskap, och med tillbehör.

tisdagen den 9:e augusti 2011

Säljer - för att få plats med mer!

Hemkommen från lååång semester ser jag hemmet med nya ögon. Och en del möbler är jag trött på. Jag har en förmåga att samla på mig möbler genom byten, som ersättning för tjänster, hittefynd och arvegods. Dessutom köper jag ibland möbler eller saker för att jag tycker att de är så fina för att sedan upptäcka att det inte finns någon plats för dem. Ja, just det, jag låter hjärtat styra...

Nu rensar jag lite bland möblerna och säljer två godbitar på Blocket. Vi får se hur det går. Matbordet fick jag som betalning för ett möbeltapetseringsjobb. Det är redan sålt. 30 svar inom loppet av 12 timmar! Gungstolen från Sika Design är ett impulsköp som jag har svårt att skiljas från, så fin, men den tar för mycket plats...



tisdagen den 2:e augusti 2011

på ugglornas kulle

















Vi har dragit söder ut. Till mannens släktgård. Platsen som ligger på en kulle med vidsträckta vyer över sjö och hagar.

Huset är en dröm för en flicka som älskar gamla ting och tider. Här andas det förflutna och jag går från rum till rum och insuper vackra bilder av möbler, färger, tapeter och svartvita bilder från tider och människor som passerat.

Jag har gått loss ordentligt med kameran. För det är vår sista sommar här. Släktgården ska säljas. Visserligen för att stanna inom släkten men inte inom vår del av familjen. Vi har ju redan ett hundraårigt hus i stan och ett snart tvåhundraårigt torp i skogarna.Vi mäktar inte med att ta hand om ännu ett hus, och inte bara ett hus utan en enorm gård dessutom.

Så våra vägar skiljs åt och vi svänger kanske aldrig mer upp på vägen som går uppför kullen där ugglorna bor. Vemodet och barndomens minnen kommer nog att spela huvudroll för mannen denna vecka skulle jag gissa. Även jag känner av det, det tror jag alla kan göra som har en plats i sitt hjärta.

Har jag föresten sagt hur glad och inspirerad jag blir över era fina kommentarer? De värmer!