En LÅNG och ROSA utläggning (så här inför morsdag)

Långskånk, Långben, jag har alltid varit lång. Lite längre än de andra. Jag pratade med en annan lång mamma i parken om det härom dagen. Vi pratade om hur alla som inte är så långa säger att man ska vara glad över att vara lång, för det är så snyggt, men att det inte kändes så som liten. Vi tittade på våra långa döttrar och mindes när vi som 10-åringar var huvudet högre än alla andra i hela skolan. Hur det kändes. Vi pratade också om det där med höga klackar. Att vi båda känt oss för stora med höga klackar och därför aldrig lärt oss att gå i dem. Så att när vi väl drar på oss högklackat så stolpar vi fram som kalvar på vingliga ben. Ett huvud högre än alla andra.

Detta leder mig osökt in på en önskelista så här inför morsdag:

1. När andra svassar runt på superhighs från Swedish Hasbeens har jag valt den lägsta, lite klumpigare varianten. Men se nu kom en lågklackad men ändå nätt variant. Och i neonfärger dessutom. Jag väljer givetvis rosa. Och går rakryggad med bra sikt över andras huvuden. 

2. Ända sedan jag var i Luxembourg trädgårdarna för hundra år sedan har jag suktat efter Fermobs Luxembourg stol. Vilmodellen. En dag. En mors dag kanske?

3. Småblommiga kuddar från Mimou, med tillhörande quiltat täcke. Skulle sitta som en smäck på landet. Baksidan är i flossad typ veloursammet vilket inte tillhör mina favoriter (jag hade valt vanlig sammet) men det ger en mjuk och fyllig känsla så jag lägger kuddarna med blommorna upp. 

4. Lilla U har gjort ett litet fint halsband med hjärta och plattor som man kan beställa bokstäver på. Jag vill ha ett med bokstäverna G och J. Gun och Jan. Min mamma och pappa som jag inte längre har kvar. Längtar och saknar.

Bilder: 1. Swedish Hasbeens, 2. Fermob, 3. Länna Möbler, 4. Lilla U