Vi har haft en vägg med gamla svartvita fotografier på familj och släktingar från båda våra familjer. Det finns en trygghet i att ha farmor och farfar bredvid pappa, mamma och alla de andra som inte längre finns ständigt närvarande. Ett manifest över vem man är och vad man kommer ifrån.
Böcker är ju givna på väggar, jag blir alltid lite fundersam över hem utan böcker. Vi smäcker upp alla böcker vi har på en vägg i varje hem vi har haft. Det är lite humor att vi packar med oss en mängd flyttkartonger med lästa böcker varje gång vi flyttar. Och så köper vi nya elfahyllor och borrar sönder några väggar och sen upp med böckerna.
Prints och posters, ett bra sätt att förnya hemma är ju att leta prints och posters på auktion, museibutiker och andra butiker. Jag älskar att flytta runt på saker och då gäller det att ha ett litet lager prints att välja på.
Lite olja, några gamla oljemålningar som jag släpar med från farmor och farfars hem får antingen hänga på väggen eller bara stå lutade emot väggen. Det ger det hela lite tyngd, helt enkelt.
Men nu då? Än så länge har jag bara hängt upp några prints och foton för att det inte ska vara helt tomt på väggarna tills dess vi har installerat oss i det nya huset. Böckerna är uppe till hälften. Men något vi har på väggarna är pärlspont. 100 år gammal och alldeles perfekt. Törs jag spika i den?
På Fabriken hittar man nu ännu mer på olika väggar.
