Påskhare?

Det är klart att man ska ha en liten påskhare/kanin kappa på bebisen i påsk.

foto: Etsy

Tema Påsk

Påsken är nog en av mina favorithelger. Mest för den goda maten. Och för att det finns löfte om vår i luften. Vi tar vad vi har när påsken är nedpackad. Vi måste ha lite rosa elefanter. Vita fjädrar. Solgula påskliljor. Och lite kras. Ägget, fina ytan och ännu finare inuti. Det är så bra saker äggen. Nästan för fina för att äta, om man tänker på vad som kommer sen...

På Fabriken i dag finns massvis av påsk.

Fabriken: min bloggplats

Min bloggplats blir oftast lite varsom. Köket är en av de givna platserna. Utsikt genom ett fönster är ett måste. 

Tillbehör är en kopp kaffe och en välstädad köksbänk. Jag har oerhört svårt att finna inspiration i ostädade miljöer och behöver oftast röja upp innan den där stunden är given. Därav bloggtorkan som råder efter flytt och med en liten bebis. Här är en lugn och fin bild på köksoffan i vårt tidigare kök. Där har majoriteten av blogginläggen producerats. 

Fler bloggplatser hittas i dag på Fabriken.

(mån)dagen är din

Då och då dyker det upp klokheter på vägg som gör att jag faktiskt tänker till.

Här är ett sånt, Dagen är din. Vad bra. Kan det vara mer sant än så? Tänk att börja dagen med att bli påmind om det på morgonen. Dagen är din. Det är så man ska tänka såklart, inget "uuhh så var det måndag igen, en hel lång vecka framför mig", utan gå rakryggad ut genom dörren och äg den här dagen (och alla dagar).

Fin måndag, den är din.

foto: Mokkasin, Illustration: Johanna Högväg

Fabriken torsdagstema: This is me

This is me: ska jag välja att tolka temat ur ett inredningsperspektiv eller från ett jag-perspektiv, var min första tanke. Och eftersom jag just nu är i en nyblivenmamma-bubbla blev det jag-perspektivet:

Jag har en liten tre veckors bebis som tar all min tid just nu, därför bloggar jag inte så ofta. Jag har också en snart femåring som är stor, säger hon själv. Som tappade sin första tand samma dag hon blev storasyster. I flera år har vi längtat och kämpat för att hon ska bli storasyster. Och mot alla odds, på riktigt mot alla odds, tack vare att vi är så förbaskat envisa, blev det så. Vad skönt det är när man får rätt till slut och oddsen inte alltid pekar rätt men magkänslan gör det.

Tillsammans med pappan har vi ett hus, dit flytten gick från vårt gamla hus tre veckor innan bebis kom. Huset som är över 100 år gammalt har varit oälskat länge länge och nu försöker vi väcka dess bortglömda och dolda personlighet. Huset är gatans fulaste och skäms lite för sig, ska få sträcka på sig och känna kärlek och omvårdnad i år. Vi river och lyfter, vi skrapar och upptäcker både skönhet och farligheter. Nu ska vi sanera asbest och mögel. Inte något vi hade räknat med. Men vi fick vackra dörrar, snickerier och underbara golv som inte någon brytt sig om att leta efter på över 70 år istället.

Jag är stor nu, jag har passerat mitt i livet strecket, på andra sidan 40, jag har två barn, en man, ett hus, ett torp och en hund. Jag har inte mina föräldrar kvar. Jag är äldre än vad jag ser ut (tack mamma!), jag är självständig som få (tack mamma och pappa!) och jag kan själv (tack igen mamma och pappa!) och jag gör vad jag vill och jag vågar (tack till mig själv!). Jag tycker om att ha vackra saker runt om mig.

Jag är bra på att bygga. Jag gillar gamla saker och nya saker. Bäst i kombination. Jag är en dagdrömmare.

Jag vill mera. Oftast på en gång. Jag övar mig i att säga: det tar vi sen. Men snart ska jag hitta sladden till kameran bland alla flyttlådor i källaren så att jag kan börja fota igen. Men för nu tar jag det lite lugnt.

Här kan jag bo

Oscar Properties har ju verkligen fingertoppskänsla för att inreda sina visningslägenheter. Här kan jag bo. Köket är så snyggt att jag inte skulle ändra någonting (kanske tavlan ryker).

Karlavägen 76.

Jo, förresten, addera lite avtryck av kladdiga barnahänder på detta så är hemkänslan total.

foton: Oscar Properties

Fabrikens torsdagstema: Januari moodboard

Torsdagens tema i Fabriken är januari moodboard. För mig är januari en månad som gärna får passera förbi illa kvickt. Men den har sina fördelar. Blommorna. Tulpaner, Hortensia, alla lökar som börjar komma upp (åtminstone inomhus). Och det där ljuset som återvänder.

Jag tänker mycket på rosa den här månaden, och blommor. För mig blir det kalla skira, nästan transparenta, ljuset i kombination med försiktiga pastelliga blommor och några stänk av grått och vitt den här vårens toner.

Jag är här...

..men i en oerhört låg takt. Vi har flyttat. Jag har packat upp. Nu går vi och väntar. Speciellt jag. Stor som ett hus och med en energinivå på noll. Bebis, bebis, bebis, nu kände jag något, nej det var inget. Osv.

Mellan tupplurar och annat funderar jag på nytt soffbord. Ett Tablo från Normann Copenhagen. Vitt med träben, så lanserade de ett helvitt och jag funderar på om det är smartare. Jag tycker dock att det förlorar lite av formen och snällheten när det blev helvitt, så det lutar ändå åt trä.

Därför säljer jag vårt gamla soffbord från Fritz Hansen. Finns det spekulanter maila mig...

vill ha

Rosa, glas och bubblig. Tulpaner i den och allt blir perfekt, förutom hålet i plånboken då.

foto: Svenskt Tenn

Fabriken: Favorit i repris

Mitt bland flyttkartonger är det säsongsstart för Fabriken. Dagens tema är Favorit i repris. Jag tackar och bugar för det. Dels för att det nu är svårt att hitta ett hörn i vårt nya hus som tål att fotograferas, dels för att det ger mig en anledning att återpublicera ett svep från vårt gamla hus och på så sätt ta farväl av det. I vårt nya hem blir det en del saker som följer med men också en del nytt. Så här är det: Favorit i repis från förra året: Min stil.

*

Vilken utmaning. Min stil som ändrar sig dag från dag, jag kan uppskatta så många olika stilar och plockar lite till min egen mix.

Min mix består som oftast av lika delar gammalt och nytt. Kuddar med färg och mönster. Detaljer med tanke. Färgerna kan vara riktiga vitamininjektioner eller smutsiga pasteller. På den här bilden känner jag mig som jag. Gungstolen är gammal och skönt sliten, kuddarna kommer från Afroart och några kuddar är inköpta på resa i Paris. Lampan står på ett bord från Åhlens som jag har målat benställningen på för att få in i min färg. Bordet från Fritz Hansen som jag budade in på auktion för åtta år sedan.

Mattan på golvet är från House Doctor, den har jag köpt av Ylva på Darling Things, Ylva har blivit min bloggkompis som jag också träffat på riktigt och mailar med då och då.

För mig har inte stil ett likhetstecken med dyra varumärken. Tvärtom tycker jag ofta att människor som har öga och känsla ofta lyckas kombinera ihop fynden som skapar en helhet tillsammans med gåvor, arvegods och annat som i sig blir intressantare än ett hem fyllt av bara saker från Svenskt Tenn. Hur fint det än kan vara och det är helt ok med en liten elefant på tyget så klart.

Jag tänker att mitt hem berättar en historia om vilka vi är som bor här. Var vi varit med om och vart vi är på väg. Bakom varje pryl och pinal finns en berättelse, farmors halsband ovan och tidningsklipp från 1911 som låg under ett golv i huset nedan.

Kofferten får symbolisera lusten att resa, både i världen och kanske i livet. Jag är rastlös och tycker om förändring.