När jag slösurfar på Hemnet i kväll hittar jag ett
trött sekelskifteshus i Örby. Det är just den typen av hus som lockar till närmare titt. Och döm min förvåning när det är som att kliva rakt in, och då menar jag rakt in, i livet på 70-talet. Det är kanske inte så fräscht, men det är så coolt. Så konsekvent. Så brunt.
Och på något sätt känns det mossgröna, träpanelerna, det gröna handfatet väldigt mycket som min barndom. Och helt plötsligt börjar jag, efter över 30 års förkastande av 70-tals murret, tycka att det är ganska fint och tryggt på något sätt. Vi kanske behöver det här? Som ett antidot mot "ljust och fräscht"?
Precis den känslan fick jag när jag läste Lantliv Sommarhem! Där i hade de ett reportage om ett sommarhus med furupanel och som hämtat dirket från 70-talet. Väldigt stor kontrast till alla andra sommarhems-reportage osm var i stort sett helt vita.
SvaraRaderaVisst är det som en frisk fläkt! Trodde jag väl aldrig att jag skulle säga...ha ha! Men det kommer nog inte bli träpanelväggar och brunt tema härhemma. :-)
SvaraRadera