Att älska gamla hus

Att älska gamla hus är något jag delar med Christina som äger huset på bilden ovan och längre ned i inlägget. För mig är det som att gå på en skattjakt som aldrig tar slut, överallt finns små dolda skatter. När vi flyttade in i vårt hus från 1910 var det beklätt med 70-tals kostym interiört. Heta furupaneler, sänkta tak, all pärlspont övertäkt med masonitskivor, korkoplast golv, igensatta nischer och dörröppningar, 70-tals trappräcke... listan tar aldrig slut.

Vi gjorde en "snabb renovering" innan vi flyttade in som innebar att vi återställde trappan, tog fram trägolven och målade all furupanel i taken vit. Sedan dess har vi byggt kök, tagit bort orange fiskbensparkett och byggt tvättstuga.

Resan är målet
Det fina med att bo i ett gammalt hus och inte göra allt på en gång är att det alltid finns något att ta tag i. Och vissa skulle inte tycka att det är det fina utan det jobbiga. Men jag, förstår ni, älskar att gå på skattjakt i huset, jag älskar att borra små hål och se vad som finns bakom den där väggen, det där taket. Det vittnar om historien, tider som varit och om de som bott i huset tidigare.

När jag upptäcker något så får jag gåshud på armarna och tårar i ögonen av lycka, det ger mig en sådan energikick. Därför kommer jag aldrig att köpa eller flytta till ett renoverat eller nybyggt hus. Därför ligger det alltid tumstockar, hammare och kofot lite här och där i huset. Därför bangar jag inte på att riva bort gipsskivor, innertak och lyfta på parketten. Därför är upptäckandet och arbetet det bästa jag vet. 

Senaste upptäckande:
Pärlspont bakom masonit i trappan
Vacker grönmålad skorstensstock bakom gipsskivor som kommer att göra en hall 6 centimeter bredare.

Nedan fler bilder från huset i Skåne som verkligen inte har 70-talifierats från Sköna Hem av Jonas Ingerstedt.

foto: Jonas Ingerstedt