Det har varit och blir lite lugnt på bloggen i några dagar. Jag har förlorat min älskade mamma. Och det tar på krafterna och inspirationen. Helt plötsligt blir allt så oviktigt, så tomt. Men det kommer tillbaka, jag är ju lik min mor, det går alltid att göra lite finare, lite mysigare. Jag har vandrat runt i trädgården och i huset i dag och det har slagit mig att aldrig mer kommer mamma hit och tittar på nya kuddar, nya möbleringar, nya blommor och säger "gud, så snyggt". Men jag hör hennes röst inom mig ändå, hon hade nog gillat det vita och svarta. Och det rosa. Hon tyckte nämligen att allt jag gör är bra. Puss mamma, finaste.
Fy, vad tråkigt! Jag beklagar sorgen!
SvaraRaderaJag vet hur det känns.... jag förlorade min mamma för snart två år sedan och det går inte en dag utan att jag tänker på henne!
Ta hand om dig och familjen!
Kram Lotten
Stor kram till dig! Beklagar förusten av din mamma. Jag vet, tyvärr, hur det känns och det är jobbigt, en ta-en-dag-i-taget tillvaro och en sorg som inte kan beskrivas i ord. Jag känner ju inte dig eller din mamma men hon verkar fin din mamma. Jag brukar kika in här på bloggen och nu idag så klickade jag av en slump vidare in på det här inlägget: http://marymadethis.blogspot.com/2011/04/mammas-mantra.html Även om det inte känns så just nu så stämmer det; Everything is gonna be ok. Saknaden efter din mamma kommer alltid att finnas kvar men den blir mildare med tiden och den där tiden du är i just nu, nära döden följs av en annan tid, nära livet.
SvaraRaderaTa hand om dig!
Kram Erica
Tack för fina ord Lotten och Erica! Det betyder väldigt mycket. Stora kramar
SvaraRaderaMaria
En riktigt riktigt stor kram till dig från mig. Jag beklagar sorgen. I vintras gick min fina farmor bort efter en tids sjukdom och jag vet att jag tänkte: Det kommer bli svårt och jobbigt men nu är jag förberedd. Jag hade tid att vänja mig vid tanken på att hon snart skulle vara borta. Men det blev inte så. Jag var inte förberedd. Inte alls. Det blev en stor chock och var så fruktansvärt jobbigt att jag aldrig kunde föreställt mig. Jag tror liksom inte att man kan förbereda sig för att en man älskar ska försvinna bort från en i livet. Att aldrig mer få den där kramen eller en hand över sin med en lätt smekning som menar att allt kommer ordna sig. Och det är väl kanske just det som är sorgen och saknadens måsten. Att sörja och sakna. Det är nog också viktigt att ta sig tiden att få vara i den känslan ett tag. Tillåta sig själv att känna och att få göra ont. Smärtsamt men säkert nödvändigt för att komma ut hel och lite stärkt på andra sidan den där tunneln. Jag känner så stakt med dig i det du genomgår just nu och tänker på dig. Tänker på den vackra bilden du visade här på bloggen nyligen. Din fina mamma. Och vet du, jag tror faktiskt hon är med dig. Att hon finns där. Jag hoppas du kan känna henne. Med hela ditt hjärta.
SvaraRaderaDen största av kramar ger jag dig. ♥