Mitt i alla djupa tankar så finns det ändå saker som påminner om livet och världen. Som gör att jag börjar tänka framåt och trumma med fötterna, gunga lite. Just nu är det Timbuktus Resten av ditt liv. Jag gillar den mer och mer för varje gång jag hör den, och går runt och nynnar på den. Försöker fundera över om jag hyser samma känslor för någon som Timbuktu gör för sin förra ekonomiska rådgivare, men jag tror faktiskt inte det. Och bara det är ju fantastiskt skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar