på ugglornas kulle

Vi har dragit söder ut. Till mannens släktgård. Platsen som ligger på en kulle med vidsträckta vyer över sjö och hagar.

Huset är en dröm för en flicka som älskar gamla ting och tider. Här andas det förflutna och jag går från rum till rum och insuper vackra bilder av möbler, färger, tapeter och svartvita bilder från tider och människor som passerat.

Jag har gått loss ordentligt med kameran. För det är vår sista sommar här. Släktgården ska säljas. Visserligen för att stanna inom släkten men inte inom vår del av familjen. Vi har ju redan ett hundraårigt hus i stan och ett snart tvåhundraårigt torp i skogarna.Vi mäktar inte med att ta hand om ännu ett hus, och inte bara ett hus utan en enorm gård dessutom.

Så våra vägar skiljs åt och vi svänger kanske aldrig mer upp på vägen som går uppför kullen där ugglorna bor. Vemodet och barndomens minnen kommer nog att spela huvudroll för mannen denna vecka skulle jag gissa. Även jag känner av det, det tror jag alla kan göra som har en plats i sitt hjärta.

Har jag föresten sagt hur glad och inspirerad jag blir över era fina kommentarer? De värmer!