höstsol

Finns det något smarrigare egentligen? De där skira, glittrande, varma solstrålarna som letar sig in genom fönstret. Med det nya golvet i vardagsrummet blir det väldigt ljust. Tänk om det alltid bara var några stolar och massor av utrymme...

Rosa Bandet - för oss alla

Rosa Bandet

Varje år får 7 000 kvinnor beskedet att de har bröstcancer. För 12 år sedan var en av de kvinnorna min mamma. Mamma lyckades bli av med bröstcancern. Trodde vi. Men hela 12 år och en friskförklaring senare så fick mamma ont i ryggen. Och kände sig trött. Läkarna sa att hon var stressad och deprimerad för att hennes man nyligen hade gått bort.


Ett halvår senare vid en hälsoundersökning uppmärksammade en vaken allmänläkare att proverna såg konstiga ut. Det visade sig att mammas bröstcancer kommit tillbaka, med metastaser i lever, mjälte och skelett. Därför hade mamma ont i ryggen. Och var trött. 


Då var det försent. Med hormonbehandlingar och cytostatika fick mamma två år till i livet. Hon borde ha haft 20 år till. Hon som sprang tjejmilen, gympade, golfade, älskade att resa och ha kul. Om cancerforskningen, eller bara cancervården kommit lite längre hade jag kanske haft kvar min mamma, Uma hade fått möjligheten att växa upp med en underbar mormor. 


Var med och bidra till att fler mammor, döttrar, systrar, kompisar, fruar, flickvänner får leva länge, friska. Gå in på Rosa Bandet och skänk en peng till något som berör oss alla.

min stil

Jag har funderat över det där med att folk säger sig ha en viss inredningsstil. Jag är tveksam till om jag kan eller vill ha en stiletikett. Det kan vara modernt eller retro eller romantiskt eller industriellt eller... ja, vad ska det vara?

I mitt hem har jag det jag tycker om och prylar och möbler som kan ha en dialog med varandra. Som framhäver varandras uttryck. Gud, så pretentiöst detta låter. Okej, saker som i mina ögon funkar tillsammans och som betyder något för mig.

Men stil, hur svårt är det inte att sätta ett namn på sin stil. Första gången jag fastnade var när jag skulle välja stil på Fabriken innan sommaren. Jag funderade och funderade. Jag är ju så ombytlig och kan ändra mig från dag till dag. Dessutom uppskattar jag skönheten i de flesta stilar.

På Fabriken valde jag modernt/stilrent - modernt valde jag för att jag lever nu, i moderna tider. Och även om min stil inte bara består av nutida möbler och detaljer så har de ju alla en gång i tiden varit - moderna. Japp, så fick det bli! Låt stilrent vara en motsägelse i sig, för stilren är jag ju alltså inte...

Och så hittade jag det här citatet i Rue Magazine :


"The furniture you own should be a culmination of all the different people you have been at different point in your life." Andi Potamkin.

Där satt den! Det är exakt så mitt hem är möblerat.

Jag har nog en stil.

MIN STIL.

Samtliga bilder är från Rue Magazine

vad händer här?

nej, jag har inte möblerat om. Piano i köket är förvisso effektfullt. Nu ska äntligen den gamla fiskbensparketten i vardagsrum och matrum möta sitt öde. Två herrar kommer hit och ska bryta upp den. Och fram ska plankgolvet. Som jag har längtat. Före och efterbilder kommer!

Vad svårt det är att hinna fotografera nu när dagarna blir kortare. Det gäller att ligga i innan solen går ned.

nu tar vi helg

Lugn och ro. Enkelt och naturligt. Snällt mot ögonen och själen. Precis vad jag behöver i helgen. Fint. Längtar efter golvläggarna som ska bryta upp fiskbensparketten i vardagsrummet. Var tog ni vägen?

Måla lite möbler. Äta god mat och krama på lilla.

Sova.

Foton: Bo-laget

Fabriken höstens moodboard

Min moodboard blir en samling av nytt, gammalt och lånat.

William Morris tapeten går inte att komma i från, den är så vacker och perfekt för höstens rum. Jag vill krypa in bland blomsterslingorna och bo där hela hösten lång. Mässing håller även denna säsong och vänskapsknuten från Svenskt Tenn får symbolisera materialet men också att mitt höstrum är ett rum för vänner och socialt liv.

Naturmaterial känns som ett måste när det är dags att kura upp framför brasan, fårskinnsfällen plockar jag nu fram ur skåpet. Sammet är även det en riktig hösttextur, och grön ska den givetvis vara hemma hos mig.

Jag har valt att ta med några gamla pinaler också, lampan från Retro etc som fyller kriterierna grönt och mässing. Mammas 60-tals krokodilskor från Svan Skodon får symbolisera materialet läder och feminina former. Fotografiet på farmor - själ, en länk till det förflutna och mitt sammanhang och ram. Jag tycker att alla rum ska innehålla något element som talar om tider som gått, vare sig det är från 70-talet eller, som här, 20-tal. Möbler, detaljer med karaktär och historia, något med känslomässig anknytning. Utan det blir det lite platt, tycker jag.

Och så slutligen svart och vitt, koppen från Marimekko med dess grafiska uttryck tycker jag bryter perfekt vilket är ett måste för att undvika att det museum av det hela..:-) Den randiga kudden är från Afroart, mitt absoluta favorit kuddställe.


På Fabriken hittar du många inspirerande moodboards!

karmstol i ny skepnad

Jag är bra på att samla på mig möbler, det tror jag att jag har nämnt tidigare. Jag gillar möbler. Gamla möbler. Det finns många ideér men inte så mycket tid till att genomföra dem.

Den här karmstolen från min pappa finns det två av och jag har nu uppdaterat upp den ena. Jag var lite inne på att behålla den träfärgad men det blev för mycket farmor över det då. Tyget från Svenskt Tenn har legat i linneskåpet i fyra år och nu kom det äntligen till användning. Nu står pappas karmstol med mammas skrivbord i arbetsrummet. Det känns lite fint.

I övrigt är det lågtryck på bloggandet. Jag och min syster tömmer mammas lägenhet, går igenom ett helt liv. Vi hittar barndomsminnen, gråter, skrattar och samlar på oss tecken från våra liv med mamma. Äter choklad ur askar som mamma påbörjat, läser mammas handskrivna instruktioner på tillagade rätter som vichyssoise, "värm, tillsätt en deciliter lättvispad grädde" och känner oss lite närmare. 

livet kan börja

Jag fick Liv i födelsedagspresent av min faster och min gudmor. Bästa tanterna, som är långt ifrån att vara tanter, som alltid funnits där. Nu provhänger Liv i övre hallen utanför vårt sovrum. Det kanske inte blir en permanent plats men nu passar det bra med lite mjuka böljande former där. Vet inte om bilden är oskarp eller om det är mina ögen så här dagen efter dagen D.

I bakgrunden skymtar ett obäddat och rörigt sovrum...

40

I morgon händer det. Jag fyller jämnt. Och stort. 40. Japp, en milstolpe. Jag har funderat en del över det där med varför fler kvinnor jag känner än män upplever 40 som lite, ska vi säga, småjobbigt. Vad handlar det om?  Jag trodde inte att detta skulle bekomma mig eftersom jag aldrig tidigare förknippat födelsedag med något negativt. Tvärtom, jag har gillat att bli äldre, och framförallt, jag älskar kalas och presenter!

Men så nu, börjar jag fundera. Helt plötsligt är det något som skaver, inget dramatiskt, bara som ett litet myggbett som man inte kan sluta klia på. Men det läker nog ut.

Lilla har pratat tårta i en vecka nu. Och så här kvällen innan är det inte utan att jag börjar bli lite sugen. Och hoppas på fina presenter...

foto: Vintage Sugarcube

foto: Sweet Apolita

foto: via  The sweetest occasion

fina detaljer

Bolaget är en mäklarfirma som säljer fantastiska bostäder, inget snack om saken. Bostäder med personlighet och individualitet. Den här är en favorit i bloggvärlden, och jag gillar den också. Titta på detaljerna. Stuckaturerna, dörrarna, valven, handfatet, glasdörrarna, torkställningen på balkongen - som gjord för att hänga en ljusslinga i... Det är sådana här våningar som får mig att överväga att lämna villalivet för innerstaden....

foto: Bolaget